Mitt älskade barn
Sitter här i natten, himlen är otroligt vacker utanför fönstret och jag känner sån fruktansvärd
kärlek till mitt älskade barn som ligger i rummet brevid och sover sött.
Undrar vad han drömmer inatt..
Mitt älskade älskade barn, kärleken är så stor så jag kan inte ens förklara hur stor den är.
Dagarna kan ibland kännas jobbiga då han just nu är inne i en trotsperiod, han lyssnar
ingenting på mig emellan åt, bara gör tvärsom.. För att sen i nästa stund lyssna med stora
öron. Från monster till ängel :P !
Det är en sån ära att just jag fått bli mamma åt denna vackra unge.
Att få se honom utvecklas för var dag.
Nu går utvecklingen fort, jag förvånas varje dag över hur mycket min lilla prins kan.
Han kan så mycket mer än vad man tror och endå så är han inte ens tre år ännu.
Fortsätter han i denna takt kommer han bli smartast i klassen!
Att en så liten kille kan ge en så mycket kärlek och ro.
Jag anser mig själv vara en bra mamma, även om jag ibland inte orkar leka, orkar rita
osv. Det händer att lillprinsen då blir väldigt ledsen och bara gråter.
Men så är livet, medgångar och motgångar. Och de måste även lära sig leka själva.
Han älskar när vi läser böcker, eller när jag hittar på en massa olika sagor,
då sitter/ligger han som förlamad och lyssnar och lever sig in.
Han kan prata om en bok/saga i flera dagar efteråt.
Han älskar att sjunga och dansa med mig, då lyser hela han av lycka.
Han älskar det mesta när vi gör det tillsammans.
Han är så lugn och stilla när vi är ensamma..
Däremot när vi är med Jesper så blir han som ombytt,
då ska han bara vara med Jesper och göra precis som han gör, vilket kan bli väldigt
jobbigt ibland. Men som tex idag på Willys så sprang Jesper iväg, Lucas skenade fort som attan
efter honom, jag o Linda ropade på dom. Men de vägrade komma.
Då gick jag och tog upp Lucas, han skrek som om jag skulle va på väg att ta dö på honom, han ville
ju ner. Han skrek och grät i 3 minuter sen accepterade han vad jag sa och han gick sen med mig
och hjälpte mig med varorna. Och struntade i att Jesper fick fortsätta gå som han ville..
Man måste sätta gränser för små barn och visa rätt och fel. Hur ska de annars lära sig?!
Jag är väldigt noga med att om jag säger att man inte får springa själv runt i affären, så är ett nej ett nej.
Jag viker mig inte, gör man det. Då får man skylla sig själv, då kommer det alltid bli samma sak.
Man är inte elak för att man säger åt sitt barn, eller inte låter barnet göra som de vill .
Barn vet inte vad som är rätt och fel.
Sen skulle jag inte kunna gå i godan ro om Lucas sprang runt själv i affären, hur skulle jag hitta honom sen?!
Lucas blir ju snart 3 år och visst har tankarna på en till liten knodd kommit fram i huvudet,
men jag vill endå vänta tills jag jobbat minst ett år. Mycket pga föräldrapenningen.
Sen vill jag ha minst 4 år mellan barnen, då Lucas har hunnit få mycket egen tid med oss,
han har fått sina egna kompisar och förstår allt på ett annat sätt.
Men ibland kan jag fundera på hur jag ska ha plats i hjärtat för ett till barn.
Sen är jag så fruktansvärt rädd för att Lucas ska känna sig bortknuffad, jag vet konstiga
tankar kanske. Men jag vet att när min lillebror kom så slöt jag mig inne i mig själv.
Och är livrädd att Lucas ska göra likadant. Inte helt säkert, men risken finns.
Lucas är en väldigt känslosam kille.
Det är väldigt jobbigt !
Jag är rädd, det är jag!
Jag känner att nu vart jag helt plötsligt jätte djup, men på nätterna så tänker jag djupare.
När huset är tyst och alla sover, då kommer alla tankar fram.
Det kanske är dags att vila sina ögon snart.. Klockan var visst mer än vad jag trodde..
Sov sött..
Älsklingen med sin krokodil på hotellet förra sommaren..
Endast en dag gammal men ack så vacker
Världens finaste
Kommentarer
Trackback
