It´s my way - My way on the highway

Det som är, det som var och det som kommer!

Min kärlek <3

Kärleken är blind.
Jag ska väl erkänna att jag inte är så kär i min karl som jag var förr.
Det är ju inte så att jag går och har fjärilar i magen varje dag, men vem har
det efter fem år ?
Det kan låta hårt att säga så, att jag inte är kär i honom.
Men kär det är man i början, när det pirrar i magen.
Efter kär kommer ett annat stadium, att älska någon.
Man kan inte älska någon som man just träffat.
Det tar flera år att lära känna en person, att märka personens fel och brister.
Ibland lär man aldrig känna en person helt heller.
Men visst händer det att jag får pirr i magen fortfarande, även om det är mer sällan
nu än i början. Då fladdrade det i magen hela tiden, bara man hörde hans namn.
Men bor man ihop och träffar varandra varje dag så "ser" man inte varandra på samma sätt.
Men jag vet att jag älskar Christer så jävla mycket så jag vet inte vad jag skulle göra utan honom.
Visst har vi haft våra fighter och kommer säkerligen ha flera också, men vi reder oftast ut dom,
inte alltid men oftast.
Tyvär så är ju inte han en höjdare på att prata känslor, medans jag måste få prata och berätta hur
jag känner, för att jag ska kunna må bra. Man får gå halva vägen var.
Det är så det ska gå till, ge och ta. Ta och ge!
Man vet inte vad man har förren man mister det, heter det.
Idag när vi var på stan så kände jag en sån lycka, att det är mig christer har valt.
Ni ska veta hur många tjejer som slänger blickar efter honom.
Och visst tittar han också, men titta får man väl göra. Det gör jag också.
Att han har valt mig när det finns så många som är så mycket bättre...
Det glädjer mig att denna förbannat snygga karl är MIN <3
Och tillsammans har vi världens finaste lilla pojke, som jag skulle dö för direkt !

Jag förstår dina kloka ord:) Dock tycker jag att det är otroligt viktigt att man försöker behålla den där fjärilen i magen hela livet.. Iaf är det så för mig:) Har varit tillsammans med Carl i tre år och bott ihop ungefär den tiden, men jag är lika kär då som nu. Hehe! Den största anledningen till det är nog att både han och jag låtit varandra vara olika personer, vi sitter inte ihop utan vi ska faktiskt förstå hur betydelsefull man är för varandra och hur lätt man faktiskt kan förlora varandra! Att inte ta varandra för givet:) Sen att Carl varit i Thailand i 3 månader och nu i Norge i 1 månad höjer ju kärleken till 1000 också, hihi! Kram E