Sorgen..


Det känns som en berg och dalbana mitt mående just nu, livet känns så skört döden är så påtaglig.
En bekant förlorade sin lilla pojk, han levde bara 30 min.
.... Har fått en tumör på lungan
...... Sjukdomen blir värre och det är inte långt kvar
... Åker in och ut från sjukhuset och är nog inte långt kvar där heller.. :(

Ja som sagt döden är så påtaglig..
Var till kyrkogården idag, en plats där jag känner en så ro..Brukar tända ett ljus för alla saknade
men kyrkan var tyvär låst..
Helt sjukt att det har gått ÅTTA år sedan morfar dog, jag undrar när ska man sluta sakna ?!
Hur lång tid ska det ta innan man kan tänka på honom utan att gråta ?!
Jag ser honom framför mig som om det vore igår jag träffade honom..
Jag minns mitt sommarlov hos honom, promenaderna vid havet, glassarna på bänken vid havet..
Jävla äckel cancer.. Varför ska människor få denna jävla sjukdom för ?!

Döden ..
Jag måste säga att jag är rädd för döden.. på ett sätt.. man vet liksom inte när den kommer..
det skrämmer mig mest..
Var dag är en gåva det måste vi försöka komma ihåg.
Det tjänar ingenting till att vara sur och bitter, lev ditt liv som DU vill ha det.
Var man är sin egen lyckas smed, så sant som det är sagt..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0