förlora ett barn.. missfall..
Ja, det var egentligen ingenting som jag hade tänk dela med mig av i bloggen
men jag känner att jag måste få skriva av mig, och varför skulle jag inte kunna
skriva om det ?
Jag var alltså gravid, skulle gå in i vecka 10.. Men barnet i magen dog och jag fick
missfall.. För några dagar sedan var jag så lycklig för att vi äntligen skulle få tillökning
i familjen, Lucas skulle bli storebror, vilket vi också berättade för honom, åh han va
så glad la en minikudde brevid hans för där skulle bebisen sova.. skruttungen min..
Men nu blir så inte fallet..
Tårarna rinner, orden försvinner, allt rörs om i min hjärna..
Som att vända på en hand så vart jag sådär sorgsen och deprimerad..
Det svider i mitt hjärta, jag har vart gravid tre gånger men fått ett barn.
Självklart är jag så överlycklig man kan bli över att Lucas finns här..
Men sorgen ligger och gror, jag sörjer barnen jag aldrig fick..
När kan man kalla sig själv för ängla mamma ...
Det sägs att det svåra händer bara dom som kan klara av det..
Men hur mycket mer ska jag klara av känns det som..
Har nu fått två missfall och nästan förlorat min son..
Hur mycket ska en människa få gå igenom?
Ja det man inte dör av gör en starkare, men hur stark är det meningen att jag ska vara ??
Jag är ingen robot, jag är en människa..
Jag får vara glad åt det jag har, men sorgen över de två barnen jag också skulle kunnat ha
kommer alltid hänga över mig som ett regnmoln..
Jag kanske gråter en skvätt när ingen ser..
Pappa jag önskar att du vore hemma.. <3
Jag behöver någon som kan ge mig en kram..
Nu rinner mina tårar, jag får slänga blicken på Scarred på Mtv och skingra tankarna..
<3 Älskar dig Lucas <3
