It´s my way - My way on the highway

Kan man dö av stress ???

Dagarna flyger iväg, men går endå på ett vis så sakta..

Christer ligger kvar på sjukan och kommer nog så göra veckan ut, har blivit opererad och får just
nu blod, han hade förlorat så pass mycket när han låg där i skogen på natten :/
Vi har vart in till sjukan två ggr per dag och hälsat på.. Det är jobbigt, att se honom ligga där och
ha ont.. Lucas tycker också att det är jobbigt, han vet inte riktigt vad han ska göra där.
Vi hade bestämt att vi inte skulle komma in idag, men så ritade Lucas en teckning medans jag
höll på med maten och sa att han ville åka in till pappa så då gjorde vi det :))
Gud vad jag älskar Christer, han gör mig hel. Han ger mig styrka. Han gör mig lycklig.
Visst har vi våra mindre kärleksfulla stunder, men de tror jag de flesta har.. Sen så har vi ju vart
tillsammans i fem år.. Ingen känner mig så bra som honom, tror jag.. Eller jo jag själv men man känner
ju alltid sig själv bäst.. !!!
Kändes skönt idag när vi kom in och hälsade på , vi skrattade en massa.. :) Det fyllde mig med ork..

Människor som man pratar med frågar mig hur jag orkar med allt med tanke på allt som hänt..
Och att det är så synd om mig osv..

Och i vissa tillfällen så kan jag undra också, hur jag orkar.. Men om sanningen ska fram, så hinner
jag inte tänka så mycket i dom banorna.. När vi vaknat o fått i oss frukost så är det full fart här hemma,
och sen när Lucas sover middag har jag oftast nått att pyssla med..
Jag hinner inte känna efter hur jag mår.. Men jag känner i kroppen att jag borde ta det lite lugnt,
men sen så är jag ju en sån människa som försöker ha mycket att göra när jag inte mår så bra,
just för att slippa tänka på det..
Jag går fortfarande och tror imellan åt att jag är gravid, får säga åt mig själv att jag fick missfall,
det finns inget barn kvar.. jag har ännu inte hunnit med att förstå, allt gick så fort..
Jag fick missfall, sen så det här med christer.. och just nu har jag vart så orolig för christer och mycket
papper osv som ska ordnas för honom, jag har inte haft tid att sörja att barnet dog..
på ett sätt kanske det kan vara bra.. men allt kommer ikapp så är det..

Igår kväll såg jag så fram emot att äta lite kex med brieost när Lucas somnat, men jag slocknade
visst också och vaknade kl 02, då var det bara upp och borsta tänderna och sen stupa i säng igen.,
då när jag gick upp gjorde det så fasligt ont att andas, som att andas i 40 minus grader ungefär..

Så här sitter jag nu då, klockan är strax 23 och jag har precis tagit fram mina kex och osten, några
ska jag allt klämma i mig innan sängen..
När Lucas är på dagis imorgon hade jag tänkt att städa, vi får se om orken infaller sig just då..
annars så kanske jag bara ska ligga i soffan och se på tv.. Längtar till imorgon kväll -
Andra Avenyn :)) !!

Ne nu ska jag klämma i mig mina kex..
Have it good..